Avresan

Äntligen dags! Kliver upp kl 06:30 för sista förberedelser innan jag ca 07:30 åker och hämtar upp syrran. Vi styr Hyundaien mot Sala där vi ska hämta upp mitt resesällskap. Han bor ju egentligen i Norberg men att åka via Norberg skulle innebära ytterligare en timmes resväg så han har istället fixat skjuts till Sala så att omvägen blir lite mindre. Allt går smidigt trots det kraftiga snöfallet och vi stannar till vid terminal 5 på Arlanda ca 09:30. Lite tidigt visar det sig då det är helt kölöstoch vi kan direkt gå fram och checka in. När vi har gått förbi alla säkerhetskontroller så är det fortfarande över 1,5 timmar innan planet lyfter. Som tur är finns det dock tillgång till Telias Homerun på flygplatsen så man kan surfa bort tiden. Vi kliver tillslut ombord på planet som ska ta oss till London kl 11:40 och vi landar till och med lite före utsatt tid. Det visar sig att planen inte är i närheten av fullt så det finns gott om lediga platser. På raden bakom mig och Nicke är det faktiskt helt tomt så jag passar på att hoppa bak och kan där lägga mig i fosterställning på de 3 lediga platserna och kan faktiskt vila lite. Skönt som fan. När vi kliver av planet i London börjar man bli lite nervös. Minnena är ju ganska färska från i somras då vi möttes av kaos i ankomsthallen och då vi efter över 6 timmars köande fick spendera en natt i London då vi inte hann med vårat plan. Denna gång är det dock helt annorlunda. Vi är förbi säkerhetskontrollen på ca 10 min och har nu över 2 timmar på oss innan nästa plan lyfter. Då Nicke som vanligt är hungrig letar vi därför på en restaurant där en hamburgare intas. Då vi fått en chicken wrap på det första planet är jag dock inte så hungrig så jag äter i alla fall upp hamburgaren men skippar strips och tillbehör. Planet från London till Vegas avgår som planerat. På detta plan har vi dock inte samma tur som på det första utan här är det smetfullt. Som tur är har vi dock lyckats få plats på en rad är det bara är 2 stolar så vi slipper i alla fall att trängas med någon annan. Trångt är det ändå så självklart blir flygresan en pärs. 10,5 timmar är ju inte blaha blaha. Ryggen gör sig snabbt påmind men värst var det nog med benen. Låren värkte och fötter/vader kändes som att de skulle somna då och då. Med mycket viljestyrka och med hjälp av ett entertainment system kunde man dock utstå den långa resan och strax efter kl 18 Vegastid landar vi äntligen. Immigration går förvånande väldigt snabbt och vi kan hämta våra resväskor redan efter ca 20 minuter. Här visar det sig dock att Nickes väska blivit missahandlad under resan och ena hjulet är avslitet. Efter att ha blivit skickade lite fram och tillbaka mellan British Airways anställda visar det sig dock att BA inte ansvarar för hantag och hjul på incheckade väskor så någon ersättning var det inte snack om. Skit samma. Vi är i Vegas!! Vi hoppar på shuttlebussen till biluthyrningen och även här går det fort. Ingen kö alls så vi kan i princip direkt gå fram till en kassa. Vi får vårt hyresbevis och går ut i garaget för att hämta vår Jeep Cherokee som vi har bett om. Självklart har de ingen sådan inne just nu utan de påpekar att vi har bokat en Jeep Cherokee or simular så det vi har att välja på är en bil i samma storlek. Det finns 3 stycken på parkeringen och vi väljer tillslut en svart Chevrolet Equinox som är helt ok. Ingen Jeep men helt ok. Vi styr Chevan upp för strippen och är snart framme på Stratosphere. Incheckningen går även den riktigt snabbt och vi får ett rum på nionde våningen med en fin utsikt över parkeringshuset........ Inte så nice kanske. (Idag har vi dock bytt rum till ett rum på 17:e våningen så nu är i alla fall utsikten mycket finare) Vi slänger snabbt in grejerna på rummet och drar sedan direkt till Walmart. Nicke behöver köpa kläder då han rest helt utan ombyte och jag kan ju alltid tänka mig att shoppa lite :-) Jag är dock grymt trött i detta läge så jag väljer tillslut att endast köpa det mest väsentliga som tandborste, vatten, dricka och självklart en kylväska. Tillbaka på hotellet finns det nu bara en sak i blickfånget. Donken och en Angus. Har längtat sedan vi åkte hem i somras. Som vanligt sitter den som en smäck och jag kan sedan somna in med ett leende på läpparna. Orken var verkligen slut efter maten så det vsr bara sängen som gällde. Nicke kände dock av pokernerven så han gick ner och körde Stratospheres 23 turre. Den hade bara haft 20 startande och Nicke åkte ut på plats 15 efter att hans 10 10 torskat mot A9.