Då har man äntligen blivit klubbmästare på Hallstahammars pokerklubb. Igår kväll lyckades jag efter mycket stön och stånk stå som vinnare i det grymt prestigefyllda klubbmästerskapet i Razz.
Spelet flöt på redan från början där jag snabbt plockade ner ett antal potter när jag min vana trogen fick en massa låga kort. För en gång skull är det ju positivt att plocka upp 2 3 eller 3 5 i hålet. Ganska snart hade jag jobbat upp min stack till ca 12-13 tusen och det kändes stabilt. Då vi kör fixed limit och bring in så kan jag kall och vänta in bra starthänder. Jag håller mig därför flytande tills vi är 4 pers kvar. I detta läge är jag faktiskt till och med chipleader med 38500 (8000 startstack och 104 000 totalt i spel). Här går jag på några smällar men lyckas överleva och bygga upp igen så när ballongen är avklarad har jag ca 25000. Calle som sitter till höger om mig har ungefär lika mycket och resten sitter Lasse på. Nu blir det en kamp mellan mig och Calle om vem som ska ta sig till heads up. Jag har lite tur och plockar upp några fina starthänder medans Calle flera gånger får en kung synligt och måste göra bring in. Calles stack minskar stadigt och tillslut kommer dödsstöten då Lasse skickar Calle till avbytarbänken.
Heads up:
Jag kommer in till heads up:en med ca 25 000. Känns dock helt ok då jag tycker mig ha ganska bra koll på Lasse. Spelar därför aggressivt och lyckas snabbt bygga upp stacken så att vi snart har ungefär lika mycket. I detta läge tar vi ett beslut att splitta pengarna (det är ändå så lite pengar och det är titeln man är ute efter). Här står vi dock sedan och stampar. Jag pendlar mellan ca 40000 till 60000 under den närmast timmen. Pengarna bara byter ägare fram och tillbaka. Tillslut kommer en hand som gör att fördelen ramlar över till mig. Med en 8:a hög (2 låga mörkt) lyckas jag få Lasse att gå med hela vägen med en 9:a hög och helt plötsligt har jag ca 80 000. Nu börjar dock kattens lek med råttan. Jag poundar lasse i princip hela tiden och hans stack minskar stadigt då han inte har någon vidare tur med korten. Efter ett tag är Lasse nere på endast 4000 marker kvar och han blir all-in. Jag har en färdig 8:a efter 5 kort och han behöver en 4:a eller 5:a för att dra ut mig. Självklart kommer en 5:a på 6:e gatan och han dubblar upp. I bara farten lyckas han dubbla upp en gång till och det är bara att börja om.
Jag poundar och när vi börjar närma oss avslutet så lyckas Lasse vända på steken igen och håller sig levande. Så här håller vi på och det känns som att det aldrig ska ta slut. En gång när Lasse blir all in så har jag A 2 4 5 efter 4 kort men lyckas ändå inte vinna när korten sedan kommer Q A K och jag får spela en Q. Lasse lyckas med bedriften att dubbla upp sig 5 ggr innan jag tillslut sätter in dödsstöten när Lasse som ännu en gång är nere på under 10 000 tröttnar och kör blint. Han har en 4:a synligt och jag en 9:a. Då jag även har 3 5 i hålet så hänger jag självklart på och när han viker upp korten efter att på 4:e gatan fått en Q och visar upp 10 10 i hålet så är det i princip klart. Jag själv fick en 7:a på 4:e gatan och behövde i princip bara få ett kort under 9 som inte parade sig så ska det vara klart. 5:e gatan parar sig men på 6:e gatan kommer en förlösande 2:a och det är klart. 8 timmar efter turneringen började med 13 spelare så kan jag äntligen pusta och få njuta av att vara klubbmästare. Dock var detta den absolut drygaste turnering jag någonsin spelat. En heads up som tar över 3 timmar är ju inget man drömmer om precis. Skulle vara mardrömmar i så fall. Misstaget vi gjorde var att stanna blindsen på 2000/4000 och 500 ante. Hade vi fortsatt upp några nivåer till så hade det säkert avslutats mycket tidigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ser framemot att läsa din reseberättelse när du ska till Vegas igen
Skicka en kommentar